Jag hade en fantastisk Finlandsresa. Felfri faktiskt.
När vi lämnade Stockholm med Silja Galaxy stod pappa och jag på däck i kvällssolen och tittade på Vaxholms fästning, tippade vartåt båten skulle svänga härnäst.
Väl i Finland åt vi frukost på favoritfiket och sockermunkarna var fortfarande varma. Sen sov jag resten av bilresan. Till den viktiga svängen, in i samhället där allt är sig likt och sedan svängarna vidare ut till farmor. Till farmor som står på trappan och tar emot. Till älskade, älskade farmor.
Under de fem dagarna där lärde jag mig sticka, brände benen och gjorde några loppisfynd.
Och framförallt, som vanligt; historier från förr, bastubad, släktingar, potatislåda och solnedgångar på verandan.
När vi åkte därifrån stod farmor på trappan och grimaserade mot tårarna och vinkade.
Jag grät som ett barn, såg ut över åkern och tänkte att det inte finns någon vackrare plats än denna. Att jag måste tillbaka snart igen.
Jag tog fram min stickning och tröstades av pappa som började prata om vilken färg vi ska ha på lingonhinkarna i höst. Bästa pappa.
Vi åkte till Helsingfors och jag hittade skor på rean. Sen åt vi pizza i en galleria och promenerade tillbaka till hamnen. Åkte bil en stund och såg på folk som hoppade bungyjump och skrek könsord. En lugn båtresa tillbaka till Sverige.
Och nu är jag i Grillby igen. Det är blandade känslor.
Storebror har varit här idag och grillat och jag älskar ju även detta.
Imorgon börjar två veckors, mer eller mindre konstant, jobb.
Det är bara att beta av. Pass efter pass. Och tänka på pengarna.
Nu ska jag skriva ett mail till min systerson, sticka några rader och sedan sova.
Kanske läsa ut min bok.
Godnatt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar