Lägesrapport.

Jag bakade bröd hos mormor idag. En liten deg som resulterade i två plåtar med frallor och en glad mormor. Likaså blir jag glad. Det finns något så oerhört tillfredställande i att göra en deg, se den jäsa och sedan forma små bullar och grädda dem i ugnen. Jag kan inte svara på varför, det bara är så.

"Suola on salt, mallas on malt, kylmä on kallt, kaikki on allt" rimmar jag när jag står och höftar mjöl i min deg. Och fortsätter "Pappi on präst, hevonen on häst".
"Och Jonna är bäst!" fyller mormor i. Jag blir genast varm i hela hjärtat. Älskade, älskade mormor.

(Förutom mormors tillägg på slutet är det där en ramsa som farfar lärde sig under sin första resa till Sverige. Sex ord svenska hade han med sig hem till Finland igen.)

När jag kom hem från mormor fick jag en sprängande huvudvärk. Den gamla vanliga åkomman som strålar från min vänstra axel och upp i mitt huvud och humör. Jag blev sur och tjurade på soffan. Lyssnade dessutom på Ola Salos halvkassa sommarprat i P1, det berörde mig verkligen ingenstans.
Till slut trodde jag att mitt huvud skulle sprängas, dels av värken och dels av frustration. Jag gick ut och gick en promenad i kvällssolen och kom hem igen som en ny människa. Promenader är den bästa medicinen mot mycket.

Imorgon jobbar jag från åtta på morgonen till nio på kvällen och det känns inte alls tokigt.
Nästa onsdag ska jag på en liten cykelutflykt med min bästa vän.

Nu ska jag lyssna till Hasse Alfredsons sommarprat innan jag sover.

Hoppas att ni alla mår bra.