Hej!
Idag på föreläsningen var jag med om något mycket märkligt. Jag fick någon form av tillfällig perceptionsstörning, eller vad man ska kalla det. Plötsligt var föreläsarens röst väldigt, väldigt långt borta och ALLA ANDRA ljud precis bredvid mitt öra. Någon satt bakom mig och knäppte med en penna och jag höll på att bli fullkomligt tokig. Någon hostade i andra sidan salen och det bara dånade i mitt huvud, som åska. Någon annan bläddrade bland papper och jag trodde hela huvudet skulle rasa ihop i små spillror på bordet. Ytterligare någon viskade något till någon annan och det kändes som att personen i fråga vill mig något, som en hög viskning fastän den i själva verket var väldigt diskret. Detta ledde till kraftiga panikkänslor i min kropp. Tack och lov fick vi kafferast ganska snart och jag fick dricka kaffe med mina fantastiska klasskompisar. Det hjälpte lite.
Sen fick jag och Emma en skrattattack och efter föreläsningen åt jag kycklingsallad på Teacher's med Lina och Linn.
Nu är jag hemma. Har en orolig känsla i magen och tänkte försöka bota detta genom att åka till Bergvik och handla.
Ikväll ska jag på bio, med eller utan Lina! Åh, som jag har längtat efter att gå på bio.
Sådär får jag jätteofta! typ varannan dag eller var tredje, det är så jävla jobbigt. Det känns som att allt ramlar ner på en, på något sätt, sen mår man illa för att man får sån panik innuti kroppen men inte utanpå. världens konstigaste beskrivning av någonting, mend et känns så tycker jag.
SvaraRadera