Omvändning.

Det är så väldigt lätt att bli deppig en grå, fuktig tisdag i slutet på oktober. När man tycker att man gjort en redovisning dåligt och när man har ett ganska stort grupparbete i Ledarskapsfilosofi som ska göras under veckan, trots att man egentligen helst skulle ligga i soffan och se på film. När man har slitet hår och begynnande finnar i hela ansiktet. Det är då man försöker trösta sig själv med att köpa något fint från H&M. Men när man står i provhytten sitter alla plagg jävligt illa. I skenet av de strålkastarliknande lamporna ser man i provhyttens spegel hur fruktansvärt tärd, plågad och sliten man ser ut. Hur ögonen hänger och rynkorna i pannan tyder på att inget är som jag vill.
När man köper saker på Hemtex som man egentligen inte behöver i hopp om att bli lite gladare men istället bara får lätt ångest över bortslösade pengar.

Då är det fantastiskt att ha en vän som ringer och frågar om man ska umgås ikväll. Det är då man svarar ja, fast man är så trött att man måste micro-sova på bussen till och från stan. Då passar ingenting bättre än att få laga en god middag till sig och sin vän, äta sig mätt, dricka kaffe, prata strunt och se på bilder från världens roligaste nollning. Då får man energi igen och deppigheten försvinner med en gång ur bröstet.

Sen när vännen försvinner hem igen på sin cykel så blir man trött igen. Nu på ett behagligt sätt snarare än ett utmattat.

Det är sån tur att jag har Lina.