Teaterapa.

Jag var alltså föga exalterad inför dagens samtalsträning i skolan. Såg framför mig hur detta skulle kunna bli en sågning av mina skådis-talanger, en sågning i stil med senaste hemtentan. Såg framför mig hur vi skulle beskådas, bedömas och sågas. Hur Anders skulle se på mig som om jag var dum och säga "Detta vad OK på lägsta möjliga nivå". Katastroftänket hälsade med andra ord på igen. Tänkte ändå att det får gå, "det är ju som tur är ändå bara basgruppen".
Samtalsträningen blev något helt annat. Vi fick visserligen spela teater och det är ju kanske inte det trevligaste jag vet. Dock fanns ingen bedömning med i bilden. Allt resulterade bara i väldigt givande diskussioner och utvecklande insikter. Att mitt huvud blev fullproppat och värkande var det absolut värt.

Jag är så glad över min basgrupp.

Ikväll ska jag på bio med Linda. Det är jag också glad över.

Allt detta kan vi fira med att jag visar er den finaste bilden jag vet i hela världen! Visst?!
Se!


















Är den inte fantastiskt fin? Jag kommer alltid vara en pappa-gris.

Hej med er, nu ska jag ta en tupplur på soffan!