Mitt finaste.

Jag har haft tre fantastiska dagar. Låt mig berätta!

I onsdags åkte jag buss tillsammans med en nyrenoverad iPod, en mysig bok och rikligt med benutrymme. Hela vägen till Uppsala där bror mötte mig vid Carolinas trappor. Vi skaffade gästkort åt mig och drack öl på Svantes. Sen gick vi på konsert och såg en avskalad Anna Ternheim på Reginateatern. Efter det drack vi några öl till och åt en hamburgare innan vi tog bussen tillbaka till Enköping. Åt choklad, såg en film och sov.

I torsdags vaknade jag då hos storebror. Gick sedan hem till min bästis och bara hängde. Satt några timmar vid hennes köksbord och pratade, pratade, pratade. Det där man saknar så mycket när 25 mil skiljer oss åt. Mamma hämtade hem mig och sen umgicks jag med mina föräldrar resten av kvällen.

Idag, fredag, åkte jag in till Enköping igen och åt frukost med bästot. Umgicksumgicksumgicks. För att fylla på reserverna, så att säga. Sen gick jag ner på stan och träffade den finaste Evelinan jag vet. Vi köpte fikabröd på Supermarket och sen gick vi hem till henne. Hon bjöd på kaffe med kanel och några timmars prat. Det känns bra i hela hjärtat att träffa Evelina. Det gör mig lika lycklig varje gång jag upptäcker att ingenting i våran vänskap bryts ner av att vi är borta ifrån varandra så länge, så länge. Månader kan gå utan att vi knappt pratar med varandra, men när vi ses är hon samma älskade Evelina som hon varit i många år nu. Till våren är det tre år sedan vi tog studenten. Svindlande.
När jag kände mig uppdaterad om läget i Evelinas liv gick jag tillbaka till Emma för att suga det sista ur en timme till, för den här gången.
För ikväll har jag umgåtts med min familj. Och det tänker jag fortsätta med tills på söndag när jag åker tillbaka till Värmlandsmetropolen. Vi har ätit club sandwich och kollat på Idol. Imorgon ska jag hem till mormor. Imorgonkväll ska jag bada ännu mera bastu än ikväll.

Det är här jag har mitt liv. Jag inser det nu. Jag tror att jag vill tillbaka, snarast.