Jag känner mig verkligen som en mormor dessa dagar. En mormor som väntar på att hennes älskade barnbarn ska komma på besök för första gången på länge. Jag plockar och planerar. Möblerar om för att vi båda ska få plats att äta middag vid bordet imorgon när hon kommer. Går igenom maten, handlar i omgångar för att få med allt. Köper en ny blomma till bordet och dricka som jag tror att mitt besök ska tycka om. Snart ska jag baka efterrätt som jag tror att mitt lilla barnbarn ska gilla. Allt för att hon ska känna sig precis lika välkommen som hon är.
Det är lite komiskt. Men det känns väldigt hemtrevligt på något sätt.
sötjävel! Om 13 timmar är jag på väg :)
SvaraRadera