tisdag 6 april 2010

aldrig behövt undra hur en hemkomst känns

Igår kom jag tillbaka till Karlstad. Lika härligt som det var att komma hem till Enköping i onsdags, var det att komma hem till Karlstad igår. Jag blev välkomnad av den mest fantastiska solnedgången jag sett på länge. Hela staden var gyllene. Och i mitt postfack låg ett vykort fyllt med farmors snirkliga handstil.

Dagarna i Enköping och Grillby var härliga men hektiska. På fem dagar hann jag ändå med att gå på hemmafest och träffa trevligt folk, hänga hos storebror, hälsa på hos mormor och träffa morbror med finfamilj, umgås med föräldrarna och sedan toppade jag alltså detta med det där mastodontpasset på jobbet.

Idag började en ny kurs i skolan. Socialpedagogik. Jag cyklade till skolan för första gången i år. Det är någon sorts frihetskänsla i att cykla. Att frisyren blir förstörd gör inte så mycket.
Ikväll äter jag en utsökt tomatsås till pastaskruvarna och läser Dödgrävarens dotter av Joyce Carol Oates i väntan på en bra tv-kväll (Vem vet mest?, Halv åtta hos mig, (läspaus), Åherregud!, Kvartersdoktorn).

Den här våren. <3

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar