Livet.

Eftersom de flesta av våra föreläsningar denna kursen ligger mellan 13.15 och 17.00 så går mina förmiddagar åt till kaffesörplande. När sändningarna från morgonsofforna är slut tar jag fram Dödgrävarens dotter och läser tills det blir bråttom att bege sig till skolan. Det är fint på sitt sätt. Men känslan av att jag slösar bort mina dagar gör sig redan påmind ibland. Speciellt när statusuppdateringar på Facebook skriker åt mig hur bräckligt livet är. Någons pappa dog i morse. Min värsta mardröm. Ett knytnävsslag i magen och jag vill ta nästa tåg hem till min pappa och bara dansa töntiga danser och skratta. Ta vara på, skynda att älska.

Men sen tänker jag att jag kan ta vara på på 25 mils avstånd också. Jag kan bara känna efter, hur oändligt mycket jag älskar min familj. Det är också värdefullt.

Varje slag i mitt bröst, osv.