Plus och minus.

Jag gillar inte när jag tvivlar på mig själv. När jag får panik inför praktiken och tänker att jag inte kan och att jag inte passar. Det är rent utsagt värdelöst. Jag får ont i magen och det är otrevligt. Att jag dessutom har möjligheten att välja mellan några olika ställen gör att jag skulle vilja lägga mig ner och gråta tills höstterminen är förbi. Men det går inte.

Då är det tur att man har Lina som lagar pasta carbonara och sätter på en Narnia-film som man kan somna ifrån.
Och att man har en fin morbror och en fin lillkusin som ringer för att berätta att hon ridit häst i skogen, åkt karusell fort och ätit mycket choklad. Och att hon älskar mig.
Sen tycker jag ju om när det luktar skolavslutning utomhus. Hägg.

Att tvingas inse att man inte kommer ha en enda helg tillsammans med sin bästa kompis i sommar är däremot ganska kasst.

Några minus, några plus alltså.