Måndagar kan också vara fina.
När man får gå på lätta föreläsningar och sen umgås med stadens finaste tjejer. När det fortfarande är ljus ute när man kommer hem, runt nio, då går det så lätt att andas.
Men jag saknar min mamma, min finafina mamma. Jag behöver krama henne fortast möjligt. Kanske måste jag vänta till en bit in i juni. Älskade, älskade mamma.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar