Det var makalöst vackert utanför tågfönstret i morse när jag åkte till Arvika. Jag tänkte att det är ren och skär lyx att få åka den där sträckan varje morgon. När sjöarna ryker och solen nyligen gått upp. Sen blev jag trött och somnade en stund.
Praktiken gick som på räls hela dagen. Tiden går fort när man har saker att göra hela tiden. Idag satt jag med på tre klientbesök och känner mig mer inspirerad än någonsin att ta itu med egna klienter nästa vecka. Spännande. Och skitläskigt.
På bussen hem tittade jag på de overallklädda faddrarna som vimlar runt i stan såhär års. Tänkte att jag för ett år sedan var en av dem, en termin sedan likaså. Men nu är det nog slut. Den eran är över. Känner ingen längtan alls. Efter att kuska runt på vilsna, nervösa nollor och vara berusad, stenpackad och jåla om ditten och datten. Nej, hellre åker jag hem till min stickning och lagar fantastiskt god lax.
Och vet ni vad det bästa är?
Det är att jag nu efter en vecka på praktiken tar mig rätten att, en gång för alla, slå fast att jag valde rätt utbildning.
Då, för tre år sedan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar