Jag citerar honom rätt ofta, Tomas Andersson Wij. Små rader ur hans texter som alltid känns i hjärtat på olika sätt. Men i texten till låten "Blåa berg" sjunger han att han alltid undrat hur en hemkomst känns. Den textraden citerar jag ofta, och alltid i motsats. Då är det väl egentligen inget citat. Hursom, jag tänker och skriver ofta;
Jag har aldrig behövt undra hur en hemkomst känns.
Och det är nog något av det jag älskar mest med mitt liv just idag.
När jag åker bussen eller tåget till Enköping och sen sitter i bilen mot Grillby, då åker jag hem. Jag kommer hem till mamma och pappa och sängkläder man känner igen.
När vi åker båten över till Finland, åker bil i några timmar och sedan svänger in på grusvägen till farmors lilla by, då kommer jag hem. Ett hem där tryggheten är total och där jag blir lugnare än någon annanstans i världen.
Det tog sin lilla tid, men även Karlstad har blivit mitt hem. Igår när jag återvände till Karlstad efter att ha varit borta i lite mer än en vecka kom jag verkligen hem. Inte bara hem till min lägenhet och mina saker, jag har ett liv som väntar på mig här, ett liv jag faktiskt tycker väldigt mycket om. Jag har fantastiska människor som väntar mig här. Som skickar sms till mig när jag är borta att de tänker på mig eller att de saknar mig. Vad är väl finare?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar