Ikväll fick jag ett sug efter skog. Jag snörade på mig skorna, trots att jag egentligen inte orkade, och försvann ut till skogs. Hittade närmare litern kantareller och stötte på en groda bland allt blåbärsris.
En välsignelse jag haft med mig hela livet är att jag har väldigt lätt för mig att känna mig hemma. Som ikväll, ute i skogen jag aldrig tidigare vandrat i, fylldes jag av en sådan känsla av hemkomst. Bara som ett lugn och ett djupt andetag. Det är i den hemkomsten jag kan fylla på min ork.
Ja, välsignelse är verkligen rätt ord.
Nu är jag fruktansvärt trött och måste duscha bort svett och granbarr från min nacke innan jag somnar. Det är lätt värt det.
Klem, mine venner.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar