Nu sitter jag och lyssnar på mina gamla galej-dängor som jag lyssnade halvt ihjäl mig på under den perioden i mitt liv då jag festade som mest. Det var på den tiden, förstår ni barn, när tant Johanna fortfarande höll på med någonting som kallas nollning och "tvådagars". Och när tant Johannas mest hängivna partykamrater fortfarande bodde i den värmländska metropolen Karlstad. T.ex Ida &co som tog med mig på diverse äventyr på stadens olika dansgolv. Som den gången när vi var på Hästpojkens spelning på Koriander och jag och Ida åt hamburgare innan vi gick hem. Eller när jag dansade som besatt till Come on Eileen tillsammans med Daniel. Ja, på den tiden.
Nu är det lite andra tider. Jag finner inte dansgolven alls lika roliga längre. En teori är helt enkelt att jag blivit gammal. Fylla och fest är inte roligt på samma sätt längre, ochsåvidare. Men nu när jag lyssnar på dessa gamla godingar så väcks en liten nerv i mig, som legat begravd en tid, till liv. Jag är riktigt sugen på den här kvällen. På att åka ut till Kajsa och träffa massa människor jag aldrig tidigare träffat och att sedan åka till just något av denna stadens dansgolv och se vad det har att erbjuda. Roligt.
Och läpparna är precis sådär röda som de kunde vara på just den gamla goda tiden. Runt halsen har jag en sjal jag köpte då men aldrig använde. Dock kommer jag ha mina "ankelboots" (jag måste skriva det inom citationstecken för det är ett så jävla fult ord att jag knappt tål det) istället för trasiga converseskor som jag hade då.
Ja, detta känns som en microresa tillbaka några år i tiden. Två-tre cirka.
Det är nästan lite pirrigt.
Okej, och DÄR, i och med det där "pirrigt" insåg jag att jag blivit medelålders. När ett festhumör känns busigt. Dags att sluta.
Skål, på er!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar