Det kommer en säsong igen, då strömmen går igång igen, nätterna blir ljusa och jag känner, jag lever och jag minns att allting är nästan perfekt.

Pappa blir så tacksam när man hjälper honom ute på tomten. Han blir så tacksam att han både skjutsar och hämtar mig från Enköping. Så att jag får fika med Josefin i en halv evighet. Ganska mycket socionomsnack och en hel del uppdateringar. Väldigt mycket kaffe.

Josefin är en fantastisk människa.

Jag är trött, fastän jag sov en timme på soffan tidigare ikväll.
Tror jag ska ta ett varv ute i trädgården, säga godnatt och sen lägga mig och somna ifrån en film.

Jag kan inte sluta tjata om att älskar den här sommaren.

(Och vetniva, jag tycker så mycket om hipstamatic-appen att jag struntar i att folk tycker den är fånig. Bilderna blir ju faktiskt fina!)