Mamma, jag har gjort så mycket som du inte vill veta om

I natt fastnade jag i vanlig ordning på spotify med diverse svinbra musik. Det är som knark för mig dessa dagar, jag kan inte sluta. Mitt i natten fick jag sen för mig att jag skulle äta glass och varma hallon. Det var en trevlig stund och jag tänkte att måndagsnätter kan vara väldigt fina de med. Sen gick jag och la mig runt tre-tiden. Jag vet att jag tyckte jag hade varit dum som inte bara skrivit klart tentan och gått och lagt mig som folk. Fick storebror och Rasmus att lova höra av sig runt sju-tiden och se så jag var vaken. Det gjorde de, båda två. Och jag svarade dem båda att nu var jag vaken. Kom, som så ofta, på den briljanta idén att bara vila ögonen någon minut till (varför lär mig sig aldrig att det är det absolut dummaste man kan göra när man måste iväg?). Somnade förstås om. Vaknar tjugo i åtta och inser i samma ögonblick som jag kollar på klockan att om tjugo minuter måste jag vara på skolan. Fem minuter senare låser jag dörren. Äter ett halvt halvruttet päron samtidigt som jag springer till skolan. Fort in på biblioteket. Datorn krånglar förstås, likaså den första skrivaren jag försöker mig på. Så är det ju alltid. När tentan är utskriven springer jag till vår lärares kontor, tar dubbla trappsteg i trappan. Knackar på, kliver in, svettig och anfådd. Mer eller mindre skriker "Förlåt! Gud vad jag har sprungit!". Magistern, denna lilla, lugna herre, viskar "Det är ingen fara" till svar.
Drar igenom min design och får ingen respons för fem öre. Sen testar han mig. Ber mig skriva ett antal begrepp baksidan av min design och koppla ihop dem. Jag får ett hjärnsläpp utan dess like och det enda jag kan tänka är "förhelvete, detta kan du ju. Säg något, säg något". Gör ett taffligt försök men det går förstås inte bra. Han ber mig komma tillbaka imorgon.
Jag kliver ut från hans kontor och möter Elizabeth. Jag har tårar i ögonen och får inte ur mig något annat än att vi ska höras senare. Det var nog en perfekt pepp för Elizabeth precis innan hon ska in för sin redovisning, tror jag. Lite senare hinner jag även stressa upp Nicklas inför hans tur.
Sen gråter jag en skvätt på en toalett med gulkaklade väggar.

Men det vänder.
När Elizabeth är klar möter jag upp henne och dricker en kaffe och får äntligen en ostmacka till frukost. Vi pratar en stund och sen kramar vi varandra hejdå. Jag träffar Nicklas på biblioteket när han är klar och får en kexchoklad som tröst för att jag varit ledsen. Jag skriver ner lite begrepp och sen går vi hem. Får min hårddisk påfylld med serier.
Sätter mig med designen 2.0 och fem minuter senare är den klar, för jag kan det här. Det var inte det det var frågan om.
Jag ser det senaste avsnittet av How I Met Your Mother och sen somnar jag. Jag får sova och jag sover väldigt skönt. När jag vaknar har skatteåterbäringen kommit in på mitt konto och jag får veta att min iPhone borde vara åter i min ägo på fredag.

Såhär är livet. Upp och ner. Ner och upp. Som vågor.