Fina veckan.

Den här veckan har varit så bra.

På praktiken har jag haft min bästa vecka sedan start. Jag får mer och mer att göra, jag får öva mig och får sakta men säkert göra yrkesrollen till en del av mig.
Om kvällarna har jag umgåtts med fina människor, gått promenader och spelat sällskapsspel.

I fredags åkte jag hem till Mattias för lite kravlöst, avslappnat, tryggt umgänge. För så är det. Tryggt. Allt får bli precis som vanligt när jag umgås med Mattias och jag blir alldeles lugn. Som att vara tillbaka på Gitarrgatan. Vi lagar mat, delar några flaskor vin och sjunger med inlevelse till nittiotalsballader. Allt är bara så makalöst trevligt de där kvällarna jag delar med honom. Finaste Mattias.

Igår kom Josefin hit. Jag hade inte träffat henne sedan i somras och då bara för en kort fika på Tant Gredelin. Nu kom hon hit för att hälsa på mig. Bland det finaste som finns är vänner som man inte träffat på länge, men som när man väl träffar känns precis som alltid. Självklar. Så är det med Josefin. Vi åt middag och delade en flaska vin, spelade betapet, såg på tv och pratadepratadepratade.

Jag har avslutat denna paradisvecka på bästa sätt. I soffan med tvn avstängd, ljusen brinnandes, en stickning i händerna, kaffe i koppen och för första gången på flera år - Winnerbäck i högtalarna. Det är svårt att slita sig från detta och gå och lägga sig, men jag antar att jag måste.
Godnatt.