Den här helgen och den här måndagen har gjort mig gott. Lugnet är åter. Få saker får mig att må så bra som när jag kommer på mig själv att älska ensamheten. När jag får gå långa promenader och föra djupa diskussioner med mig själv i huvudet, nästan läxa upp mig själv. Jag tycker om när jag kan det, det betyder att jag kommit längre. När jag kan sitta still i soffan och försvinna in i min bok i timmar utan att några andra tankar distraherar mig. Det är lugnet.
Idag gick jag ner till Sommaro och umgicks med Lina och kissekatten Micke. Jag tycker om såntdär också. När man kan umgås, bara. Inte behöver göra något särskilt alls. Bara sitta i en soffa och prata om ingenting.
Hej igen. Gillar med att va ensam ibland. Igår gick jag ut och la mig i en snödriva och lyssnade på tystnaden. Plötsligt kom en ut ur huset, men såg inte mig där jag låg till höger i drivan. Hihi.
SvaraRadera