lördag 19 mars 2011

Det finns stigar du trampat som aldrig försvann...

... fastän snön la sitt täcke, fastän skogarna brann.



Jag gick en långpromenad igår. Jag gick en långpromenad idag.
Helgen har bjudit mig de vackraste av vårdagar.
I rask takt har jag gått ner till Alstern för att sitta på en sten som smultit fram där. Jag har odlat mina fräknar och mediterat. För vad kan vara bättre meditation än att sitta på en solvarm sten vid en sjö med smällande is? Där det är fullkomligt tyst sånär som på just isens smällar, ett avlägset hamrande, fågelsång och svagt motorsus långt där borta. Fantastiskt.
Sedan har jag bekantat mig med Klarälvsbanan. Det är en trevlig promenadväg fastän det mest är rakt, rakt, rakt så långt ögat når. Men Värmland är vackert.

Det är tillfredställande att ha ett grått linne på sig närmast kroppen när man är ute och går. Att komma hem igen och se hur hela ryggen blivit genomsvettig är härligt. Jag tänker att det är aggressioner och andra tråkiga känslor jag svettas ut.

Ikväll har jag varit hos Marcus och sett på hockey igen. Vi lever hockey dessa dagar och som jag gillar det! Idag blev de sista semifinal-lagen klara och jag inser att säsongen snart är slut. Vad tomt det blir sen. Men vi har en semifinal-serie att vinna, först och främst. På tisdag är det äntligen hemmamatch igen och på torsdag sätter vi oss på bussen till Stockholm. Som jag hoppas att vi ska mosa AIK nu. Som jag hoppas...

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar