Visst var det skitkul?!

Helgen har varit underbar.

Det har varit ett långt kramkalas. Mina vänner har bjudit mig på villkorslös kärlek, kravlöst häng i Ellinors bäddsoffa och många skratt. Fredagen innebar stadsvandring. Hemlighetsmakeri som resulterade i en inflyttningspresent, men framförallt i att jag blev lurad och fick en hemlighetstårta och ett försenat födelsedagsfirande. Sedan blev det öl och dans på Jazzhuset (som var fullt av trix och coca-cola-chicks och kicks). Det blev en sväng förbi Masthugget och sedan var lördagen bakfull men solig. Det är tryggt att dåsa i soffan, somna lugnt och vakna av att vännerna skrattar eller lagar mat.
Idag, söndag, har vi mött våren på ett oslagbart sätt. Vi har suttit lutade mot ett skyltfönster med varsin take away-kaffe i handen och med solen i ansiktet. Söta Haga-damer har gått förbi oss och berättat att vi ser härliga ut där vi sitter. Jag har blivit bjuden på mat. Inte vilken mat som helst, utan på den godaste lasangen jag någonsin ätit, på ett mysigt stammis-hak.
Sedan blev det dags att säga adjö. De tre vännerna vinkade av mig på stationen med slängkyssar och hela köret. Fina dom. Älskade dom.

Helgen gjorde mig gott. Jag gör allt för att fly vardagen en stund till.