Igår började jag skriva ett inlägg jag sedan aldrig publicerade. Det handlade om hur jag älskade att det äntligen var fredag och om hur jag skulle spela Håkan på kontoret hela dagen, åka det tidiga tåget från Arvika och sedan dricka en folköl när jag kom hem.
Det blev inte av att jag publicerade det. Precis som att något visste om att det inte skulle bli så. För medan jag låg och sov i godan ro slocknade ett liv i Kyrkviken i Arvika och en sorg spred sig i staden. Arbetsdagen började med ett krismöte.
Det solsken och den hetta som legat konstant över Arvika hela veckan byttes ut mot regn, gråa skyar och kyla. Så symboliskt. Stämningen i korridorerna var som vädret, grå.
Och jag känner så för alla sorgsna människor.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar