Kölden är hård, stenhård.

I morse var tåget försenat. När tåget väl kom och vi fick gå ombord insåg vi snart att det inte fanns någon värme i tågets element. Det var svinkallt. Och där satt vi, onsdagströtta pendlare med tom blick och frös som hundar. Ungefär 60 minuter tog tågresan till Arvika. Det tog timmar innan jag tinade. Längst in i benmärgen är det nog fortfarande frost för jag är frusen. Gått med sjalen om axlarna hela dagen.

Jag var med en av behandlarna från Barn&Familje-enheten på uppföljningsbesök hos en kontaktfamilj idag. Människor är så jävla vackert. Det är svaret på den viktiga frågan, varför vill jag jobba inom socialt arbete? Jo, för att jag älskar människor.
Behandlaren jag fick följa med är också en fantastisk människa. Jag kan leva på såna fina möten länge. Möten med människor man i samma stund som man stänger bildörren kan öppna sig för utan problem och fyllas av energi, styrka, självförtroende. Tänka sig, vad vi kan göra för varandra.

Ikväll ska jag gå på bio med Mattias. Vi ska på förhandsvisningen av Svinalängorna.
Imorgon är det torsdag, praktikantens fredag!