Nedfallenhet.

Det råder nedslagen stämning i mitt hem även idag. Jag kan nog inte riktigt sätta fingret på vad det beror på. Kanske är det för att Finland fick storstryk i hockeymatchen mot Sverige tidigare idag. Eller så är det på grund av den totala ensamheten som rått sedan Marcus gick hem vid fyrasnåret i morse. Kanske kan det ha att göra med de melankoliska tangos och de kärleksfulla bröllopsvalser jag spelat mest hela dagen. Eller också handlar det om att jag saknar Kajsa, Kajsas skratt och att få gå en promenad med Kajsa.

Men största sannolikhet är det en kombination av alltihop.

För en gångs skull fryser jag iallafall inte. Och jag har sovit tillräckligt mycket, är tillräckligt pigg för att känna mig lite rastlös. Lägenheten skulle visserligen behöva städas i vanlig ordning, men till det finns ingen lust. Ingen lust alls. Det finns det inte till så mycket över huvudtaget. Lust, alltså. Det finns ingen lust.

Kanske har jag lust att koka en kanna kaffe till och läsa lite mera i Vägen Ut. Eller så har jag inte det utan fortsätter istället att sjunga kärleksvalser eller Star-spangled Banner tillsammans med Dolly Parton.

Den som lever får se.